Tess Waltenburg

Jag vill ge mina barn tid istället för prylar
Innan du börjar läsa vill jag göra väldigt klart att detta handlar om mina åsikter, erfarenheter och förutsättningar. Det handlar om att väcka tankeställare, inte att få någon att må dåligt. Jag förstår att det kan vara ett provokativt ämne som kan skapa en känsla av otillräcklighet och det är verkligen inte min avsikt. Det jag vill prata om idag är barn, föräldraskap och tid. Jag är väldigt medveten om att jag är priviligerad som har möjligheten att skapa mycket utrymme och tid i mitt liv om jag prioriterar om. Jag är inte ensamstående och jobbar två olika jobb, jag är relativt frisk och jag har ett starkt stöd från personer i min omgivning. Det är långt ifrån alla som har det så och det är jag väldigt medveten om. Men samtidigt ser jag även otroligt många som har möjligheten att skapa mer utrymme både för sig själva och sin familj men som sliter ut sig för att konsumera sig till en lycka som aldrig kommer och därför känner jag att det är ett väldigt viktigt ämne att ta upp. Det här är för alla som kan välja. Alla som aldrig tar sig tiden att stanna upp och fråga sig vad som är viktigt i livet. Alla som gör som alla andra gör för att det är det vi förväntas göra. Till er vill jag säga att det finns sätt att steg för steg välja ett annat liv. 
 
När jag säger till personer i min närhet att vi inte vill att de ger en massa presenter till våra barn möter jag av vissa förståelse men av vissa en inställning som att jag är elak mot mina barn eller att det är jobbigt för dem att låta bli att ge mina barn saker. Vissa struntar helt enkelt i det och köper en massa prylar ändå. Vi har en så stark norm i samhället kring att visa uppskattning med hjälp av presenter och jag upplever att det blir extra starkt när det kommer till just barn. Det finns några olika anledningar till att jag tänker som jag gör och de går på sätt och vis in i varandra. För det första märker jag att mina barn inte gillar att ha för mycket saker. Jag upplever att de precis som jag blir stressade av överflöd av saker och plockar lite här och lite där istället för att faktiskt leka med sakerna. För det andra leker de helst med pinnar, stenar, slickepottar, kuddar och filtar. De staplar kartonger från skafferiet och gömmer sig i garderoberna. De får använda sin fantasi och vara kreativa med det som finns istället för att ha leksaker som bara går att använda till en sak. De leksaker vi har är ofta kreativa som pennor och klossar som går att göra mycket med.
 
För det tredje, och det här är det viktigaste, så prioriterar jag tid med mina barn framför prylar. Att hålla nere antalet saker här hemma gör dels att jag kan göra saker med barnen istället för att lägga tiden på att plocka undan och jag har mer tid över när jag inte behöver jobba för att ha råd att köpa dyra saker till dem. Jag förstår som sagt att det inte alltid är ett val. Men för dig som kan, fundera över vad som faktiskt är viktigt för dig och dina barn. Fundera över hur du både kan se till att tiden du lägger på dina barn blir värdefull men även att tiden du lägger på dig själv utan dina barn känns meningsfull. Jobbar du kanske mer än du hade behövt för att kunna konsumera mer? Kan du kanske göra någonting åt det med små förändringar? Kan du dra ner på utgifter istället för att jaga inkomster? Kan du jobba med något som faktiskt får dig att må bra så att du inte shoppar för att fylla något slags tomrum? Poängen är inte att vi alla ska hoppa av ekorrhjulet och flytta ut i skogen, utan att många av oss faktiskt har utrymme att ta det lite lugnare och skapa mer utrymme för både oss själva och vår familj att må bra. Vi måste bara börja med att fråga oss själva de där obekväma frågorna. Och när vi som har råd att välja sänker vår standard och slutar hetsa kring konsumtion gör vi det även enklare för dem som har det sämre ställt och som kämpar för att nå upp till våra ideal.