Tess Waltenburg

"Men hur får du allt att funka" - Det gör jag inte
Ibland får jag sådana kommentarer. Om hur jag verkar ha allting på plats och hur mycket jag hinner med. Frågor om hur jag får allt att funka. Svaret? Det gör jag inte. Långt ifrån. Jag försöker fortfarande pussla, planera och känna mig fram för att komma fram till vad som passar mig. Och precis när jag känner att jag är på rätt väg så tenderar livet att slänga in en oväntad boll som jag inte var beredd på att jonglera. Jag skulle kaxigt vilja påstå att ingen får allt att funka. Att det faktiskt är omöjligt. Livet är inte perfekt och i min värld borde målet aldrig vara att det ska vara det. Jag tror att målbilden om ett perfekt harmoniskt liv kan slå över i att bli en stress som får helt motsatt effekt. 
 
Det jag däremot tror mycket på är att prioritera vad i livet man faktiskt vill lägga sin tid och energi på i den mån man kan. Ja, jag driver många projekt och hinner med en hel del. Jag fikar gärna ofta och länge med vänner. Det jag däremot har dragit ner på är alla andra "måsten" som jag över tid har insett faktiskt går att dra ner på. Måste jag damma tre gånger i veckan? Nope. Måste jag delta i alla sociala sammanhang som inte får mig att må bra? Nope. Jag lägger hellre tiden i mitt hem på att piffa och vara kreativ och låter hustomtarna bygga bo i mina dammråttor. Det tog emot i början. Det gjorde det verkligen. Men jag insåg att det var ohållbart att stressa över allt, som jag gjorde innan, och jobbar hela tiden på att prioritera det som faktiskt är viktigt för mig. 
 
Låter det busenkelt när jag skriver det men väldigt mycket svårare när det kommer till kritan? Så är det nog. Att välja att gå emot normen av att jobba och stressa och fly från vardagen är en utmaning och det är det nog hela tiden. Att lära känna sig själv är ett livslångt projekt. Men det enda vi kan göra är att börja, vara snälla mot oss själva när vi faller tillbaka in i gamla mönster, förlåta och ta nya tag. Och inse att det är helt okej att inte få ihop allt hela tiden. För mig är det nog det viktigaste av allt, att inse att det är okej att allt inte är okej. Om vi alla vågar vara lite mer öppna med det så kan vi dessutom hålla varandra i handen när allt är motigt, och det gör resan mycket lättare. 
 
 
Vad som inte syns i den här bilden: En stol med en hög med ren tvätt, sakerna som ska till Erikshjälpen och ett stökigt skrivbord. Mitt content är mitt intresse och mitt sätt att vara kreativ, det är inte hela mitt liv. 
#1 - Helena Roth

Jag har ofta sagt till mig själv att det som räddat mig från att gå in i väggen mången gång under mitt mest "typiska karriärsliv" då jag var anställd och arbetade som projektledare och var helt uppslukad i jobbet som jag älskade... var att jag i n t e ställde samma krav på mig själv hemma. För hemma har det alltid varit gott om dammråttor i hörnen, och högar på bordet och och och... och det har inte gjort mig något. Så jag känner igen mig till fullo! Prioritering är av största vikt!

Svar: Åh, vad jag känner igen mig i det där. Jag tror att det är så viktigt att skriva och prata om, att man kan göra mycket inom något eller vissa områden men aldrig inom allt. Det är alltid någon slags prioritering. Tack för din feedback! Kram
Tess Waltenburg

#2 - Lena

Livet i sig är en process som oavsett om vi vill eller inte leder oss framåt, En del tar bara lite längre tid på sig för att komma till insikt. Läser din text och ser en mognad över din ålder, Fortsätt så

Svar: Tack snälla för din kommentar. Jag håller verkligen med dig, det tar nog längre tid för andra att inse det. Kram
Tess Waltenburg