Tess Waltenburg

Kurragömma och kartläsning
Jag skrev det här för fem år sedan och läste det för första gången på länge idag: 
 
”Att hitta sig själv”. Det där uttrycket som alltid har skrämt mig. Som alltid har fått mitt att känna att här kan jag ju inte vara kvar, jag måste ut i världen! Jag måste springa iväg. Leka kurragömma med den där personen jag egentligen ska vara. Söka igenom varenda glänta och vandra varje stig tills hon äntligen skuttar fram ur en buske och säger tittut. När jag har fyllt 94 och knäna värker och jag är så jävla trött på att leta att jag inte ens kan uppskatta att hon äntligen är där. 

Men jag har börjat tänka om. Jag har faktiskt börja läsa de där orden på nytt, jag har smakat på dem långsamt och försiktigt och låtit dem landa i mitt inre när jag har hört mig själv säga dem. Att. Hitta. Sig. Själv. Och helt plötsligt, när jag faktiskt hör dem och inte bara läser över dem än en gång efter att ha hört dem så många gånger förut, så får de mening. Jag kan faktiskt känna att ja, det är nog inte så dumt ändå. 

Jag har alltid trott att det innebär att man ska resa, leta, söka och därefter finna. Att varje punkt vi prickar av både på världens och livets karta gör att man till slut hittar rätt. Och det gör det nog för många, på grund av att alla nya platser, människor och erfarenheter liksom är ledtrådarna som till slut leder till krysset på kartan. Men det viktigaste är nog det som sker inom oss. Oavsett vilken miljö eller aktivitet som utlöser den där känslan, så är det nog känslan av att faktiskt bara kunna vara, oavsett plats och omständigheter, som är nyckeln. 

För mig handlar det om den där delen av mig som försvann. Jag har varit så mån om att försöka skapa mig själv, vara något, bygga upp något, vara andra till lags och stå för något att jag till slut bara rev ner och förstörde. Jag tappade bort. Jag glömde. Och det första steget på min stig är just den där frågan jag ställer mig själv nu: ”Vem är jag egentligen? Och hur ska jag hitta tillbaka till henne?”. Och det gör jag här i mitt helt egna halvstökiga vardagsrum i Malmö. 

Fast att jag inte har hittat till krysset på kartan än så kan jag faktiskt le, för att jag för första gången ser fram emot resan. Jag ser fram emot att sluta försöka. Att landa. Att se henne långsamt krypa fram ur busken, steg för steg, och smyga sig hit. Att se den rädda, modiga, smarta, knäppa, roliga och helt vanliga lilla jag försiktigt träda fram. Tills sist kanske hon till och med vågar hålla min hand och gå med mig på vägen. Och jag tror inte, utan jag vet, att en vacker dag så kommer vi att vara bästa vänner.
 
#1 - Jessica

Att hitta sig ärsjälv bland det svåraste man kan göra...man behöver nog människor runt omkring sig för det.

Svar: Ja, andra som stöttar och finns där spelar stor roll. Tack för din kommentar!
Tess Waltenburg

#2 - Christine

Visst är det en härlig insikt! Man behöver inte åka någonstans för att upptäcka sig själv? Grattis till att du blivit medveten om detta. Ha en härlig dag!

Svar: Ja, verkligen. Tack för din kommentar! Jag hoppas att du får en härlig söndag <3
Tess Waltenburg

#3 - Lillan Kind

Så intressant det är egentligen att några ord kan ges så olika innebörd, beroende på vem som tänker och under vilken fas i livet. Personligen har jag alltid tänkt att man hittar sig själv inom sig själv. Jag tappade bort mig själv när jag blev för hårt pressad under för lång tid, och håller som bäst på att försöka hitta tillbaka till mig själv igen. Men det sker sakta i väldigt händelsefattig stillhet och mycket ensamhet för reflektion inåt.

Svar: Ja, precis så är det nog. Att vi alla har olika vägar och upplevelser, men de är alla lika viktiga. Tack så mycket för dina ord!
Tess Waltenburg

#4 - anneli

Ditt skrivande, det är så fantastiskt.

Svar: Åh, tusen tack! Det värmer verkligen!
Tess Waltenburg

#5 - Wilda

Så viktig insikt och varmt inlägg. Det är den bästa resa en kan göra. Och den svåraste. Men fasen vad det är värt det.

Svar: Tack fina du! Jag håller verkligen med. Det är så viktigt, men så svårt. Tack för att du tog dig tiden att kommentera!
Tess Waltenburg

#6 - Therese

Ett intressant inlägg du skrivit

Svar: Tack snälla! :)
Tess Waltenburg

#7 - Hanna

Jag tror det tar lång tid att hitta sig själv till 100%. Om ens man gör det ngn gång. Jag tror mer det är att man ska landa i den man är, som du skrev. Att bli vän med sig själv

Svar: Ja, precis så tänker jag också. Och att acceptera sig själv i sina toppar och dalar precis som man är. Tack för din kommentar <3
Tess Waltenburg

#8 - Helena Roth

Vackert skrivet. Och sooooom jag känner igen mig! Har skrivit om det i olika form själv, bland annat just om känslan av att "rediscover my Self". Men också utifrån en tanke jag har om utveckling, om att "vara på väg". Det känner jag inte längre att jag är nämligen, inte på det linjära viset åtminstone, att jag står vid punkten K och ska till punkten L. Nej, jag kan mycket väl stå vid K och inkorporera L, men jag är samtidigt kvar i K, och alla bokstäver dessförinnan. Som en amöba expanderar jag, snarast än rör mig linjärt framåt. Hm.... det kom jag att tänka på när jag läste.
Tack.
<3

Svar: Ja, precis så tänker jag också. Det handlar ju inte om att hitta sig själv en gång utan att återupptäcka sig själv om och om och om igen. Livet är verkligen en resa. Kram <3
Tess Waltenburg

#9 - Bella

Att hitta sig själv kan vara väldigt svårt då man kan tappa bort sig själv lätt.

Men fint skrivet

Svar: Väldigt sant. Tack för din kommentar! :)
Tess Waltenburg

#10 - Linda Lii

Så fantastiskt fint ✨ ja resan inåt ör den mest spännande och fina resan någonsin. Den som når så långt är nära sin magi ✨

Svar: Eller hur! Tusen tack fina du för kommentaren <3
Tess Waltenburg

#11 - Ina

Väldig bra inlägg!

Svar: Tusen tack fina du, vad glad jag blir! :)
Tess Waltenburg

#12 - Sofia Hult

Jätterolig läsning
Hoppas du hittar rätt " kryss" på din karta

Svar: Tusen tack fina du! :)
Tess Waltenburg

#13 - Cillaingeborg

Det är verkligen tänkvärd läsning du har i ditt inlägg. Det är alldeles för många som letar förbrilt och så finns svaren på så nära håll. Hoppas du hittar alla dina!

Svar: Tusen tack fina du! Ja, jag tror också det. Tack för att du tog dig tid att skriva.
Tess Waltenburg

#14 - Stella - Hildebrandt Sustainable Living

jag tror aldrig att en vaknar en dag och känner att en har hittat sig själv men för mig blev det tydligare vem mitt vuxna jag var efter att jag separerade och se, hon är rätt kul att hänga med ;) Det var en fin fundering du har haft, jag tänker också att mycket av vem man själv är kommer fram med ålder och erfarenheter. kram!

Svar: Nej, jag tror inte heller det. Jag tror att man snubblar och hittar tillbaka på den där vägen och att man återupptäcker sig själv hela tiden. Åh, vad härligt att höra fina du! Stor kram!
Tess Waltenburg