Jag har alltid varit en samlare. Jag har sparat allt från gratulationskort och foton till mina gamla leksaker och plagg som inte passar längre. Det har inneburit väldigt mycket arbete med att gå igenom och ordna förvaring men även energi då jag har kopplat väldigt mycket känslor till tingen. De där korten jag måste spara för att personer i min närhet gav dem till mig på min födelsedag. Den där koppen jag fick av någon i present. Gamla känslor som rivs upp när jag ser gamla brev eller foton. Skuld över att jag inte är tacksam om jag inte använder sakerna tillräckligt ofta. Stressen över att äga alldeles för mycket prylar och att aldrig känna att jag har ordning. Energin som har körts i botten efter att äntligen, för en gångs skull, ha fått i ordning bara för att inse att det ser likadant ut igen två dagar senare.
 
När jag var yngre fick man vada in i mitt rum. Det låg kläder och prylar överallt. Någon dag då och då städade jag upp allting, sedan återgick det snabbt till sitt normala tillstånd. Jag applicerade känslor på precis allt och kunde inte släppa någonting. Framförallt saker som var kopplade till andra personer. Jag har tänkt att nästa pryl ska göra mig gladare. Nästa köp ska hjälpa mig att få ordning på mitt liv. Jag har shoppat som terapi när jag har mått dåligt, sedan har jag fått ångest över att aldrig veta vart alla pengar tar vägen och istället för att ta tag i det har jag gjort likadant igen. Det har varit lättare att tänka på vilka nya dekorationsprylar jag ska köpa för att få fint i mitt hem och tro att det ska ge mig harmoni än att faktiskt ta tag i mitt mående i grunden.
 
När jag flyttade till min första riktiga lägenhet hade jag två väldigt rymliga förråd och fick ordning i lägenheten genom att slänga in allt där. Det var allt från gamla möbler (inte speciella möbler för framtida bruk utan mest slitna IKEA-möbler), urvuxna kläder, hobbies jag inte längre höll på med (men såklart skulle ta upp igen någon dag) kontorsmaterial, foton, halvt använda skönhetsprodukter, prydnadssaker, gammal elektronik och annat. Men sakerna fanns kvar och stressade mig genom att vara närvarande någonstans i mitt medvetande. Jag blev även påmind av dem varje gång jag skulle upp på vinden och leta upp någonting. När vi flyttade ihop, två personer med extremt mycket saker, på 43 kvadratmeter blev det ännu mer påtagligt. Min man lastade in sina saker i samma förråd och det gick knappt att gå in och hämta någonting utan att flytta ut flera flyttkartonger och andra större prylar först.
 
Vi började vår utrensning där och har gjort det i samband med våra två flyttar. Vi körde flera varv till tippen och sålde av saker men det kändes som att det aldrig tog slut. Jag kan med handen på hjärtat säga att jag inte ändrade mina konsumtionsmönster i grunden heller, så det fylldes på med saker även när vi hade rensat ut. Just när vi flyttade blev det ännu mer påtagligt hur mycket skräp vi har samlat på oss. Allt måste ju packas ner, bäras, förflyttas och packas upp. När vi väl var på plats i vårt nya boende tog det evigheter att leta upp sakerna vi faktiskt använde för att alla prylar vi har sparat för sparandets skull låg i vägen.
 
Nu har vi bestämt oss för att gå igenom våra saker ännu mer ordentligt med Konmari-metoden och har kommit en bra bit på vägen. Det har varit en lång resa för mig att komma dit jag är idag. Jag har, som många andra, tänkt att prylar ska göra mig lycklig men de har nästan bara gjort mig stressad och ledsen. Jag har handlat upp alla pengar jag har kunnat på saker som jag knappt har lyckats minnas till nästa månad. Nu lägger jag mindre tid och pengar på onödiga inköp vilket ger mig möjlighet att prioritera det som faktiskt är viktigt i mitt liv. Nu börjar vårt hem äntligen kännas som ett hem. Ett hem där jag kan koppla av. Ett hem där jag inte konstant känner att jag måste fixa tusen saker och där jag slipper alldeles för många intryck. Mitt liv börjar att kännas som ett liv, inte ett enda pussel där det enda målet är att kämpa sig igenom dagen. Jag har självklart även under många år jobbat med att ta tag i problematiken som ligger bakom beteendet även om det inte är det jag fokuserar på här.
 
Jag har precis som alla andra bra och dåliga dagar, men jag känner att jag ändå kan vara närvarande och hitta någonting positivt i varje dag. Det är någonting jag är evigt tacksam för och jag hoppas att jag kan hjälpa den som är i samma sits som jag har varit att se att det finns andra alternativ än att låta sina prylar äga ens liv.
 
 
Jennifer

Vilket bra inlägg! Och perfekt läsning för mig. Jag är nämligen påväg att inleda samma process nu med att rensa ut. Dels för att jag inte har plats för förvaring nu när jag ska iväg på resa, men mest för att det ger mig sådan ångest med alla dessa prylar och kaos...

Svar: Tack för din kommentar Jennifer! Vad härligt att du ska påbörja din resa. Det är verkligen en spännande upplevelse. Jag hoppas att mina erfareneheter kan ge lite inspiration på vägen. Stort lycka till!
Tess Waltenburg

Tove Löfstedt

Inspirerande! 👍🏼

Svar: Tack så mycket Tove!
Tess Waltenburg

Hanna Karlsson

Vilket inspirerande inlägg! Jag skulle också behöva rensa men jag är alldeles för nostalgisk. Tycker det är svårt att göra mig av med saker men jag skulle verkligen behöva....

Svar: Jag förstår det och tror verkligen inte att du är ensam. För mig var Konmari-metoden till stor hjälp för att verkligen komma igång på riktigt. Om du kikar i kategorin "Minimalism" här på bloggen så kanske du kan hitta några tips som kan hjälpa dig på vägen. Jag har även ett inlägg om sentimentala ting som kommer upp om ett par dagar.
Tess Waltenburg

Lotta

Efter många års rensande och sorterande är jag ännu inte färdig. Men för varje låda jag rensar och för varje sak som jag gör mig av med som ej längre fyller sin funktion så känns det lättande.
Lycka till!

Svar: Vad roligt att du delar med dig Lotta! Det är verkligen en resa som kan ta både tid och energi, men den där känslan av att det känns lite lättare för varje onödig sak som lämnar ens liv tror jag är en stor motivationsfaktor. Stort lycka till på din fortsatta resa!
Tess Waltenburg

Ylva Karlsson

Usch , har varit lite så för mig med att jag sätt känslor på saker och fått skuldkänslor om jag inte använt de eller för extrem saknad osv. Idag är jag med tvärtom eller ja försöker vara , har blivit av med massa saker med som betydde mycket å efter det bestämde jag mig för att jag kan inte leva så. Älskar fortfarande att shoppa onödiga saker dock. Men styrke kramar , grymt att du delade med dig 💪♥️

Svar: Tack för din kommentar Ylva! Jag tror att många har känt eller känner så. Vad skönt att du har kunnat släppa saker du har haft kvar av sentimentala skäl tidigare. Styrkekramar och pepp till dig med <3
Tess Waltenburg

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress