Tess Waltenburg

Vegfärssås med champinjoner
Det här är en perfekt rätt för den som vill göra storkok, receptet nedan räcker nämligen till flera portioner och går snabbt att slänga ihop. Jag hade kikärtspasta till min med det går såklart bra med vanlig pasta också om du föredrar det istället. 
 
Ingredienser:
Smakneutral rapsolja
1 gul lök
4 normalstora vitlöksklyftor
200 gram champinjoner
500 gram vegetabilisk färs (jag använde Vegme naturell färs)
2 burkar krossade tomater
1 tärning grönsaksbuljong
1/2 tsk oregano
1/2 tsk timjan
Salt & peppar
 
Hacka och fräs lök, svamp och vitlök i rapsolja. Häll i färsen. Smula ner buljongtärning och blanda i tillsammans med kryddor och krossade tomater. Låt puttra under lock på låg värme en liten stund. Salta och peppra efter smak. Servera som den är med pasta eller toppa med näringsjäst och ruccola. Mums!
 
Från hoarder och shopoholic till minimalist
Jag har alltid varit en samlare. Jag har sparat allt från gratulationskort och foton till mina gamla leksaker och plagg som inte passar längre. Det har inneburit väldigt mycket arbete med att gå igenom och ordna förvaring men även energi då jag har kopplat väldigt mycket känslor till tingen. De där korten jag måste spara för att personer i min närhet gav dem till mig på min födelsedag. Den där koppen jag fick av någon i present. Gamla känslor som rivs upp när jag ser gamla brev eller foton. Skuld över att jag inte är tacksam om jag inte använder sakerna tillräckligt ofta. Stressen över att äga alldeles för mycket prylar och att aldrig känna att jag har ordning. Energin som har körts i botten efter att äntligen, för en gångs skull, ha fått i ordning bara för att inse att det ser likadant ut igen två dagar senare.
 
När jag var yngre fick man vada in i mitt rum. Det låg kläder och prylar överallt. Någon dag då och då städade jag upp allting, sedan återgick det snabbt till sitt normala tillstånd. Jag applicerade känslor på precis allt och kunde inte släppa någonting. Framförallt saker som var kopplade till andra personer. Jag har tänkt att nästa pryl ska göra mig gladare. Nästa köp ska hjälpa mig att få ordning på mitt liv. Jag har shoppat som terapi när jag har mått dåligt, sedan har jag fått ångest över att aldrig veta vart alla pengar tar vägen och istället för att ta tag i det har jag gjort likadant igen. Det har varit lättare att tänka på vilka nya dekorationsprylar jag ska köpa för att få fint i mitt hem och tro att det ska ge mig harmoni än att faktiskt ta tag i mitt mående i grunden.
 
När jag flyttade till min första riktiga lägenhet hade jag två väldigt rymliga förråd och fick ordning i lägenheten genom att slänga in allt där. Det var allt från gamla möbler (inte speciella möbler för framtida bruk utan mest slitna IKEA-möbler), urvuxna kläder, hobbies jag inte längre höll på med (men såklart skulle ta upp igen någon dag) kontorsmaterial, foton, halvt använda skönhetsprodukter, prydnadssaker, gammal elektronik och annat. Men sakerna fanns kvar och stressade mig genom att vara närvarande någonstans i mitt medvetande. Jag blev även påmind av dem varje gång jag skulle upp på vinden och leta upp någonting. När vi flyttade ihop, två personer med extremt mycket saker, på 43 kvadratmeter blev det ännu mer påtagligt. Min man lastade in sina saker i samma förråd och det gick knappt att gå in och hämta någonting utan att flytta ut flera flyttkartonger och andra större prylar först.
 
Vi började vår utrensning där och har gjort det i samband med våra två flyttar. Vi körde flera varv till tippen och sålde av saker men det kändes som att det aldrig tog slut. Jag kan med handen på hjärtat säga att jag inte ändrade mina konsumtionsmönster i grunden heller, så det fylldes på med saker även när vi hade rensat ut. Just när vi flyttade blev det ännu mer påtagligt hur mycket skräp vi har samlat på oss. Allt måste ju packas ner, bäras, förflyttas och packas upp. När vi väl var på plats i vårt nya boende tog det evigheter att leta upp sakerna vi faktiskt använde för att alla prylar vi har sparat för sparandets skull låg i vägen.
 
Nu har vi bestämt oss för att gå igenom våra saker ännu mer ordentligt med Konmari-metoden och har kommit en bra bit på vägen. Det har varit en lång resa för mig att komma dit jag är idag. Jag har, som många andra, tänkt att prylar ska göra mig lycklig men de har nästan bara gjort mig stressad och ledsen. Jag har handlat upp alla pengar jag har kunnat på saker som jag knappt har lyckats minnas till nästa månad. Nu lägger jag mindre tid och pengar på onödiga inköp vilket ger mig möjlighet att prioritera det som faktiskt är viktigt i mitt liv. Nu börjar vårt hem äntligen kännas som ett hem. Ett hem där jag kan koppla av. Ett hem där jag inte konstant känner att jag måste fixa tusen saker och där jag slipper alldeles för många intryck. Mitt liv börjar att kännas som ett liv, inte ett enda pussel där det enda målet är att kämpa sig igenom dagen. Jag har självklart även under många år jobbat med att ta tag i problematiken som ligger bakom beteendet även om det inte är det jag fokuserar på här.
 
Jag har precis som alla andra bra och dåliga dagar, men jag känner att jag ändå kan vara närvarande och hitta någonting positivt i varje dag. Det är någonting jag är evigt tacksam för och jag hoppas att jag kan hjälpa den som är i samma sits som jag har varit att se att det finns andra alternativ än att låta sina prylar äga ens liv.
 
 
Ärvda kläder och ett viktigt delmål
Vi har haft turen att få ärva en hel del kläder från både familj och vänner till våra barn, vilket har sparat både tid och pengar. Igår gick jag igenom ännu en omgång till vår äldsta. Det är väldigt uppskattat nu i de större storlekarna då de dels har plaggen länge och de dels slits mycket på så det är svårt att få tag på plagg i bra skick på t.ex. Tradera. När jag hade gått igenom alla plagg tvättade jag upp plagg som ska användas nu, då A snart byter storlek, och dels plagg som är lite för stora som ska sparas i en låda i källaren.
 
 
Jag jobbar även mycket med vår dator nu och har förberett fotoböcker med gamla bilder samt dvd-skivor med familjefilmer. Ett viktigt delmål för mig har nämligen varit att sälja min 27 tum stora iMac och köpa en laptop istället. Det kan absolut ses som ett lyxproblem men för mig känns det väldigt skönt att ha en liten, smidig dator istället för en bjässe. Jag har dessutom haft den här datorn i åtta år nu och behöver byta ut den. Det innebär att vi kan göra oss av med skrivbordet den står på. Så skönt!
 
 
 
Jag har redan köpt den andra datorn och fört över några få saker till den. Jag vill dock inte bara föra över allt rakt av utan tar hellre tag i att göra någonting av foton och annat för att få en nystart med den nya datorn. Det har samlats mycket på den här under många år och det känns som ett bra tillfälle att rensa ut. De bilder jag verkligen vill ha kvar digitalt har jag lagt upp i mitt moln i Google Photo.