Vad innebär det egentligen att vara närvarande? När är det egentligen vi upplever något som starkast? Behöver vi storslagna gester eller avancerade aktiviteter för att kunna njuta? Jag tror absolut att det är utvecklande att testa nya saker och att gå utanför sin comfort zone. Men jag tror också att det finns en risk att vi fastnar i en tanke om att vi behöver dyra, avancerade och svåråtkomliga saker och aktiviteter för att utveckla oss själva och hitta njutning. 
 
Ju mer jag övar mig på att njuta av nuet och vara tacksam för det jag har, desto mer njuter jag både av vardagen och de där "lyxigare" sakerna. Jag kan uppskatta både saker som händer varje dag och någonting mer avancerat eller dyrt just för att jag vet att jag inte behöver de där sakerna för att vara lycklig. Det är inget som har hänt över en natt och jag jobbar fortfarande på det varje dag, men bara att jag är medveten om det hjälper mig många gånger. 
 
Jag tror att det finns en risk i att vi fastnar i en konstant jakt på något annat som gör att vi aldrig är nöjda där vi är. Det kan vara prylar, karriärer eller saker vi vill göra i livet. Det innebär verkligen inte att man måste låta bli att ha drömmar och mål, men jag tror att de blir mer betydelsefulla om man även kan stanna upp och se vad man redan har åstadkommit. Det ena behöver inte utesluta det andra. Om man hänger upp hela sitt liv på att man någon gång ska göra någonting eller äga en viss sak så blir livet så himla sårbart, och det är det jag försöker undvika. 
 
En väldigt vacker stund när jag rullade ut yogamattan med havet som utsikt.