Något jag funderar mycket på är alla krav vi har på oss gällande de val vi gör. I och med att jag är intresserad av hållbar konsumtion och minimalism så befinner jag mig ofta i olika forum, framförallt på nätet, där sådana frågor diskuteras. Det finns många fantastiska, peppande människor men tyvärr även en del vars ton är dömande och skammande. Jag tycker absolut att det är viktigt att lyfta hur våra val påverkar vår omvärld, och att försöka göra andra medvetna om att vi kan göra skillnad genom att konsumera annorlunda. Men jag tror inte att vi når fram om vi skammar och skuldbelägger. Ja, det kan vara frustrerande att träffa personer som vägrar inse konsekvenserna av deras val. Men de personerna kommer man antagligen aldrig nå fram till ändå. Och jag tror att vissa låser sig och går i försvarsposition just för att de känner sig ifrågasätta, även om kritiken kanske är berättigad. Min utgångspunkt är att vi alla gör så gott vi kan och att det viktiga är att vi gör det vi kan utifrån den situationen vi befinner oss i just nu. 
 
Det här blev ännu mer påtagligt när jag blev förälder. Om det är något tillfälle i livet då det finns tusen förväntningar på en och åsikter kring vad som är rätt och fel så är det just då. Och det är även ett tillfälle då man ofta bara försöker få vardagen att funka och inte alltid har någon vidare ork över att sätta sig in i olika alternativ. När min äldsta föddes mådde jag väldigt dåligt och i efterhand tror jag att jag råkade ut för en förlossningsdepression som jag aldrig fick hjälp med. Att bara lyckas ta hand om honom och få oss alla att fungera var en kamp ibland och då fick de alternativ som fanns närmast till hands duga. Jag delammade honom men han fick även ersättning. Jag använde engångsblöjor men köpte de mesta plagg begagnat. Jag gjorde egen barnmat till honom ibland och ibland fick han burkmat. Han ratade naturgumminapparna som vi hade tänkt använda så vi fick köpa vanliga. 
 
Jag upplever att vardagen som förälder pendlar väldigt mycket: En dag känner man sig som en superhjälte som orkar fixa allt och en annan dag är man bara glad över att alla överlevde dagen. Och det måste få vara okej. Skuldkänslor och ångest kommer aldrig göra det lättare att göra medvetna val. Stressen över att göra fel tar så oerhört mycket energi som hade kunnat läggas på att faktiskt göra så bra val som möjligt. Det blir dessutom svårt att be om tips och råd om man är rädd för att bli ifrågasatt. Då är det lättare att fortsätta som man redan gör. Detta gäller självklart inte bara föräldrar. Jag tror att vi alla hade behövt vara lite mer förlåtande mot varandra. 
 
Det är klart att vi ska kunna diskutera och försöka inspirera varandra till en livsstil som får både oss själva och vår omvärld att må bra. Men jag tror just att det vi behöver är inspiration, tips och pepp istället för stress och ångest som tar bort all ork som faktiskt hade kunnat gå till att åstadkomma en förändring. 
 
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress